Incantatio

Anders Hultqvist

Incantatio – Variations on a variation

Violin Christer Thorvaldsson

Cello Göran Holmstrand 

Gothenburg Symphony Orchestra

Conductor Petter Sundkvist

”The double concerto, Incantatio (Variations on a variation, 1992) for violin, cello and orchestra unites the results of his researches with the thematic, the artistic and the mystic through movement, the ritualistic. The piece is informed by a wide variety of sources - a cymbal clash lasting five or six minutes, and a recording of Glenn Gould playing J.S. Bach's Goldberg Variations No. 25. The latter is the tragic and stately variation in minor which, with its straying chromatics and nomadic modulations, forms the antipodal to the transparent Goldberg theme.” Björn Billing (1995) – read more at:

DN KULTUR – Konsert-recension publicerad 1993-10-02

Skimrande sciencefiction kring Bach

"Incantatio, dubbelkonsert för violin, violoncell och orkester",

verk av Sven-Eric Johanson, Gösta Nyström och Anders Hultqvist. 

Orkester: Göteborgs symfoniker

Dirigent: Petter Sundqvist

SÅ HÄR LÅTER 2000-talets kvintgångar! Tanken slår mig när jag hör Anders Hultqvists senaste verk - Incantatio, dubbelkonsert för violin, violoncell och orkester - vid uruppförandet i torsdags kväll på Göteborgs konserthus.

Hultqvist har under de senaste åren presenterat en rad säkert komponerade och finurligt tankeväckande stycken. Den moderna fysikens reflexioner kring tid och förändring, ordning och kaos har varit väsentliga inspirationskällor. Med den stort anlagda "Urban Rituals" som uruppfördes i våras under nätverksfestivalen var genombrottet ett faktum. Mångfalden av kompositionella aspekter och tekniker släppte taget om uttrycket och frigjorde en i det närmaste vild musikalisk essäistik med utgångspunkter i bland annat T S Eliots talröst, Monteverdiska änglar och irländska klagorop.

Även dubbelkonserten är komponerad utifrån ett givet/stulet (välj själv) grundmaterial: ett 6 sekunder långt cymbalslag och nr 25 av Bachs Goldbergvariationer. Med datoranalysens hjälp har han likt fotografen Lennart Nilsson krupit in i en metallisk klang och ett stycke 1700-talsmusik för att med sin fantasi sätta i gång en rent ut sagt rasande berg och dal-banemusik för 2000-talet. Den mekaniska karaktären är påfallande, det tickar och slår som i ett urverk. Och alla orkesterns sektioner är inbegripna i de stundtals hårt svängande rytmiska förloppen. Klangligt är det både grovt och sofistikerat. Stämningen skulle kunna beskrivas som ett rafflande vemod.

FORMEN ÄR egentligen mera präglad av metamorfoser än av konsertanta motsättningar och dialoger. På minimalistiskt vis samlas energier tills det är dags att lägga in en ny växel. Titeln "Incantatio", som betyder besvärjelse, tror jag syftar på styckets alla "utlösande" effekter; logiska kedjereaktioner likt 1700-talets kvintgångar, fast snabbare, oberäkneligare och definitivt mera tumultartade.

HÄR SKALL OCKSÅ ges en eloge till Symfonikerna som under Petter Sundqvists ledning inte bara orienterade sig igenom stycket utan spelade hela vägen. Solisterna Christer Thorvaldsson och Göran Holmstrand hade det bitvis svårare i sina roller av att omväxlande vara personliga röster och strukturella funktioner. Mot slutet tog de i alla fall revansch i en intim tvåtonsdialog som till sist utvecklades till en skimrande sciencefiction-variation över Bachs variation över...

Den stjärnbilden skall sent glömmas.

"Incantatio" ges även på lördag kväll. Musikradion har dessutom spelat in. Kan man be om en sändning snarast.

MARTIN NYSTRÖM

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

DN KULTUR – CD-recension publicerad 1994-12-28

En ovetskap som klingar 

Anders Hultqvist:

Incantatio (MusikMusik)

+++

EN ROS ÄR EN ROS, brukar användas som allegori för skönheten. I dag har emellertid kriterierna för våra omdömen

om det sköna blivit allt grumligare, inte minst inom konstmusiken. Det i stunden klingande materialet utgör nu grunden för bedömningen och inte vice versa: bedömningskonventionen som sätter gränser för musiken. Rosen är inte längre en ros, utan det är i brytpunkter konsten berör oss.

Göteborgstonsättaren Anders Hultqvist har kallat sin flöjtkonsert för "When Roses Break" och här är det kollisionerna, tomrummen och ovetskapen som klingar. Frågan är bara om rosorna bryts eller om musiken speglar blomman som slår ut?

Själv tror jag Hultqvists musik skrivs "sub rosa", under rosen hemliga förbund under konstant inflytande av konsten. Det särskilda med CD: n "Incantatio" är det lite annorlunda sättet att närma sig musiken. Den är distanserad utan att vara känslosval, men de tonande passionerna finns på underliggande plan som åt ena hållet närmar sig det intellektuellt genomskinliga och åt det andra direkt fysiska former.

ALBUMET TECKNAR en övergripande bild av tonsättaren Anders Hultqvist. I de tre ingående styckena möter man ganska olika klanger, men vissa element kommer ideligen tillbaka. Klockklangerna, slagverks-partier och skira klangmattor bildar relief till verkens ofta intrikata strukturer.

I "Incantatio" har Hultqvist med datorns hjälp skapat ett möte mellan naturvetenskapliga tillvägagångssätt och mystik. Titelns anspelning på riten visar sig i upprepningar som likt en spiral evigt söker sig mot centrum. Men något centrum återfinns inte, bara sprickningen då rosen fäller ut sina kronblad.

MÅRTEN SPÅNGBERG